'

jag saknar dig, går inte beskriva hur mycket, även fast jag inte gråter lika mycket över dig & att jag kan skratta och ha roligt, så betyder inte det att jag inte tänker på dig längre för det gör jag!
fattar inte hur allt har blivit så här sjuk lixom du hade ett helt liv framför dig,
och jag vet att när du levde det senaste året var jag rent sjuk mot dig, kallade dig de värsta orden jag kom på och sket fullständigt i vad du sa och det ångrar jag sjukt mycket, önskar att jag skulle fått en förvarning så jag hann säga hur mycket du betyder för mig för just nu känns det dom du inte vet det,
kommer aldirg glömma dagen jag hörde mamma skriva ''robban''
om jag hade gått upp den dagen kanske hade du levt? men vem vet, men istället la jag mig i min säng och somnade och tänkte att det inte var något allvarligt, sen vaknade jag på morgonen av att mamma kom in och sa pappa finns inte mer, först trodde jag inte på henne förens jag kom upp och så alla som var hemma hos oss,
men det tog ett tag innan jag fattade det där aldirg
kommer aldirg glömma när jag såg dig ligga där helt vit med dom kläderna, och händerna på magen, det ända jag väntade var på att du skulle sätta dig upp jag vågade inte ens gå fram och känna på din kalla hud för jag var rädd att du skulle vakna men tros fan du inte gjorde det,
och efter du hade försvunnit blev inget bättre mina bästavänner bara sket i mig, dom fattar nog inte hur jobbigt jag hade det, i med att jag aldirg visar det,
men nu går allt mycket bättre jag har börjat acceptera att jag får leva ett liv utan dig

10 månader idag, 10 jävla månader sedan jag träffa dig
vila i frid pappa ♥
miss you my angel
1969 - 2009