'

två år, denna tid har varit förbannat tung
men livet rullar vidare, har slitit till en annan punkt
jag måste säga det, jag hatar saknaden
och detta tomrum som aldrig slutar jaga mig
- svårt att smälta tiden som vi tappar nu
och tänker jag på det så känner jag hur skiten fuckar ur
varför? kan inte fatta det än
kanske därför som jag sitter här och önskar dig hem igen
- men vinden vänder väl trots att minnen bränner mig
jag rubbades totalt när gud till himlen sände dig
döden, nåt som inte kan hejdas
men det finns så jävla mycket som jag inte hann säga
- och det plågar mig, dag som kväll
att jag aldrig fick den chansen att ta farväl
jag hade inte en tanke, att du skulle tas ifrån
det här är kärlek

kan inte fatta det som hänt, jag tänker på dig varje dag pappa
minnen återspeglas jämt, jag hoppas att du vilar i frid
kan inte fatta det som hänt, i hjärtat är du bosatt för evigt
vill bara ha dig hem igen, du kommer alltid va vid sidan bredvid


jag steg in kyrkan, blickade mot altaret
där låg du i kistan, jag kunde inte fatta det
- att du verkligen lämnat oss
- att du redan funnit slutet utan valet att vända om
- sanningen, klart då vet vi
att en människa som du, förtjänar en mer tid
- kapitlet som vi byggde på var långt ifrån klart
dom tider med dig, dom tiderna var vackra
försökte bläddra vidare men sidorna var blanka
du sänktes i jord, jag kastade min ros
- saltiga tårar förvandlades till blod
du var den bästa farsa som jag kunde fått
- och jag skulle kunna upprepa det tusen gånger om/